Jag har precis köpt en ny bil med en alldeles fantastik ljusbeige bilinredning. Varken jag eller min tjej har haft bilinredning som högsta prio när vi köpt bil tidigare men det var något med just denna som verkligen föll oss i smaken. Min första tanke när jag såg den var att den var väldigt snygg både i färg och design. Som jag nämnt innan är bilinredning inte något jag riktigt lagt märke till tidigare, men det är kanske för att jag aldrig stött på en bilinredning som fått mig att reagera eller som varit tillräckligt intressant för att komma ihåg den i efterhand.

Min andra tanke var att den just en ljust beige bilinredning antagligen inte är så praktiskt. Vi har varken hundar eller barn men det krävs inte så mycket för att göra fläckar på ett så ljust tyg. Efter visst funderande på om en sådan här typ inredning var hjälpande eller stjälpande för bilen som helhet kom vi ändå fram till att vi gillade den så pass mycket att vi var beredda att vara extra försiktiga och helt enkelt vara mer rädda om vår nya bil än vad vi kanske annars var. Det skulle ju vara positivt inte bara för inredningen utan för hela bilen.

Det var min tjej som först satte sig i bilen, tog ett fast tag om ratten och log upp mot mig. Jag stod utanför förardörren och log tillbaka mot henne. Hon log ännu bredare, nickade upp mot mig och sa, ”Detta är den rätta. Jag gillar allt med den här bilen, modellen, storleken, lastutrymmet och den här typen av bilinredning, lite ovanlig men väldigt fin. Och bekväm.” Det skulle nog vara en överdrift att påstå att det var en bilinredning som avgjorde vårt köp, men jag skulle vilja påstå att det var en bidragande faktor.